Archive for children's playhouses
Copyright © All rights reserved
Bilder och texter ur
LEKSTUGEARKIVET
Lekstugearkivet nr 128.
»Min lekstuga finns i en by just där sjöarna
Tismaren och Brosjön möts. Den ligger på en
skogstomt med barrträd runt omkring, fast
dess allra närmaste omgivning är förstås vår
vildvuxna naturtomt«, skriver Barbro om lek-
stugan som var det första huset som byggdes
på tomten i Östergötland 1962 eller 1963.
»Min far byggde stugan efter en egenhändigt
ritad plan. Han gjorde den som en sorts övning
inför det viktiga sommarstugebygget« i storlek
cirka 2,5 x 1,5 meter. Lekstugan har ett »brant
sluttande sadeltak belagt med takpapp i rött.
Väggarna är bruna. Framför dörren, som är blå
och tvådelad, finns en liten veranda··· och på
den motsatta gaveln finns ett fönster«. Lek-
stugan är inredd med en bänk »att sitta på«,
en spis som »är en leksak« och en diskbänk
som »går att använda på riktigt, fast vatten
måste man hämta utifrån. Ström finns inte
heller. Invändigt är väggarna täckta med
träpanel och golvet har en brun korkmatta
och i snedtaket finns gråmönstrade tapeter«.
»Under årens lopp har lekstugan använts till
en mängd olika saker. Det har givetvis varit
kafferep och middagar för dockorna och famil-
jen i den mån familjen fick plats« för i lekstugan
fanns »en underbar dockservis i ljusblått porslin
med vintermotiv« och ärvda koppar »från mam-
ma och mormors tid«. När det regnade ute satt
Barbro och hennes syster i lekstugan och pyss-
lade. Ibland lekte flickorna »skola, affär eller
doktor«. När de blivit lite äldre »blev lekstugan
kyrka för våra virkade smådockor«. Då inreddes
lekstugan »med långbänkar, målat fönster, altare
och predikstol. Rekvisitan finns kvar än idag och
den är delvis ytterst välgjord···«.
De nu vuxna systrarna har inga barn, men nån
gång ibland plockar de fram den gamla kyrk-
rekvisitan. Barbro skriver att »på sätt och vis
kan man väl säga att lekstugan används än. Vi
leker naturligtvis inte i den, men vi tycker mycket
om den och gillar att pyssla med små ting«.
Ur brev från Barbro.
Lekstugearkivet nr 83.
Jane, som är född 1946, skriver om lekstugan
som byggdes till henne och en yngre syster
vid sommarstugan i Halland: »Pappa byggde
lekstugan utav emballagen till radaranlägg-
ningar, vilka han fick köpa utav Götaverken,
som han arbetat hos. Han spikade ihop lek-
stugan med runda engelska trådspikar som
han drog ur brädorna och rätade ut. Detta
har han berättat. Fönstret och dörren snick-
rades i hyreshuskällare hemma i Göteborg
under vintern. Stugan byggdes cirka 1952 och
hade mått invändigt för att passa två vuxna
att ligga och min pappa stod rak i mitten av
huset. Stugan var brunmålad med vita knutar
utanpå, tjärpapp på taket och träfärgad inuti.
Brun linoleummatta på golvet plus en tras-
matta.«
Lekstugan möblerades med »ett litet bord
och några stolar och en träsockerlåda«,
som var fastsatt på väggen. Sockerlådan
fungerade som ett skåp med två hyllor och
ett tyg som förhänge. »Diskbänken var en
rostfri bänk fastsatt på väggen. Vita gardiner
för fönstret och dörren. Efter några år fick
vi en enkel altan utanför huset« och flickornas
farfar gjorde en skorsten till lekstugans tak.
Jane och hennes syster »plockade gärna
bär och grönsaker och lekte väldigt mycket
med kläder«. Flickorna klädde ut sig och
sydde »kläder av crepepapper« och använde
»stora rabarberblad till parasoller«. De »övade
in gymnastikprogram och uppträdde för vuxna.
Mamma bjöd på kaffe. 5 öre för vuxna och
2 öre för barn kostade det i inträde··· Lek-
stugan användes varje sommar under många
år. När killar blev intressanta fungerade den
mest som pratstuga och så småningom
förråd för trädgårdsmöbler och dylikt.«
I början av 1980-talet, när riksvägen skulle
byggas om, tvingades familjen att riva
sommarstugan. »Lekstugan hamnade då
i min trädgård« skriver Jane. Hennes »två
yngsta barn har lekt litet i den, men dom
har mest byggt egna kojor i skogen. Mina
barn och min systers har däremot sovit
över många nätter i lekstugan··· Nu ligger
dom på luftmadrasser och har förlängnings-
sladd till en elektrisk lampa plus en stor
bandspelare. Kul har dom efter tidens mått«.
Ur brev från Jane.
Lekstugearkivet T5.
»Lekstugan byggdes 1924 eller 1925. Jag är
född 1913 och min bror är två år yngre. Bygg-
mästare var snickare Johansson, som bodde
på gården. Arkitekt var min mamma Mandis«,
skriver Kerstin i sitt brev om lekstugan vid
släktgården i Västmanland. »Stugan är 4,80
meter lång, och 3,10 meter bred. Rumshöjden
till innertaket är två meter. Johansson byggde
också en del av inredningen« bland annat
en diskbänk, ett bänkskåp i köket och »två
pallar som målades blå och fick stoppade
sitsar«.
Köket var möblerat med en blå soffa och ett
litet brunt barnbord. Väggarna hade tapeter
med en blåmålad panel nedtill. Kerstin skriver
att lekstugan hade »en riktig spis« och att
hon av husgeråden bland annat minns »en
liten järngryta, en liten kaffepanna i koppar
och en något större i bleckplåt, en liten fisk-
form i bleckplåt··· Det fanns också en blå
mockaservis med japanskt mönster. Övriga
husgeråd hade jag fått eller fått låna från
stora huset. Gardinerna var vita och i rummet
var de spetskantade«.
Rummet hade »en öppen spis murad av sock-
nens murare«. Tapeterna var småmönstrade
i beige ton. Där stod ett blåmålat hörnskåp
och »troligen en korgmöbel, de två pallarna
och en liten barnbyrå«···
»Ibland sov vi i lekstugan. Vi lagade mat,
gräddade plättar och hade kafferep för
mamma, farmor, faster Elisabet och farbror
Hugo som bodde på gården. En av juldagarna
värmde vi upp stugan. Då eldade vi i köks-
spisen och tände en brasa i den öppna
spisen. Det fanns inte elektricitet i lekstugan
så vi tände många stearinljus. Vi bjöd på
julkaffe och kafferepet fick inte börja förrän
det mörknat. Jag minns att jag ibland sprang
ut för att se hur vackert det var med de
upplysta stugfönstren. I minnesbilden är det
alltid snö och kallt«···
Ur brev från Kerstin
Lekstugearkivet nr 112.
När Birgitta var en liten flicka i det tidiga
1930-talet fick hon och hennes tre syskon
en lekstuga av mormor. »Det var en välbyggd
stadig gul stuga med vita knutar. Den hade
en liten veranda med två små väggfasta
bänkar. Stugan stod på plintar uppe på en
bergknalle i ena hörnet av tomten. Den var
rymlig med ståhöjd även för vuxna. I lekstugan
fanns en riktig liten vedspis, ett väggskåp
för porslin, ett bord och några små stolar.
Blommiga tapeter och vita gardiner. Å, vad
den var fin! Det fanns hjärtan på veranda-
räcket och ett hjärta ovanför dörren«.
Det året Birgitta fyllde tio år gav mormor
henne »en låda med husgeråd till lekstugan.
En liten matservis från Rörstrand, vit med
guldkant och små fina tunna kaffekoppar,
små, små silverskedar, små kastruller m.m.
Jag kommer ihåg hur lycklig jag blev« skriver
Birgitta som också minns att »vi gräddade
plättar och bjöd hembiträdet och andra på
kalas. Vi skurade och fejade på vårarna, så
det skulle bli fint och rent efter vintern«.
Utanför lekstugan ordnade barnen »ett litet
jordgubbsland där vi plockade bär till våra
kalas. I bergskrevorna framför stugan la vi
jord och planterade alla möjliga vilda växter«.
Familjen bodde i en äldre villa norr om
Stockholm och runt villan fanns »en stor,
härligt spännande och kuperad tomt«. Under
krigsåren hade familjen »kaniner och till dem
behövdes hö och lekstugan fick då bli hölada«.
I slutet av 1940-talet såldes villan »och
lekstugan ingick i köpet. Jag saknade den
när jag själv fick barn«.
Ur brev från Birgitta
Lekstugearkivet nr 231.
Det var i början av 1980-talet som Hannahs
morfar Ola hittade en ritning till en lekstuga
i en veckotidning. Han skriver: »För mig kom
den som på beställning. Året innan hade jag
lovat barnbarnet Hannah, som bor i England,
att sommaren därpå komma till henne med
en lekstuga och snö«.
Med hjälp av tidningens ritning och måttlista
sågade Hannahs morfar »till varje bit från
begagnat virke och tog det med i bilen« till
England där lekstugan sedan byggdes upp.
»Den har inte bara blivit beundrad«, skriver
morfar Ola. »Barnen i området har verkligen
haft roligt i och kring den. Löftet om snö
infriades i en serie vinterbilder«.
Ur brev från Ola
Foto: Christine Kainu 2008. Prinsessornas lekstuga har
fått ett nytt tak.
Christines hemsida: www.dockskaphuset.com
Prins Carl med familj flyttade år 1909 till det
nybyggda sommarresidenset Fridhem i Östergöt-
land. Redan året därpå presenterade tidskriften
Idun döttrarnas första lekstuga i residensparken.
Enligt reportaget var lekstugan gulmålad och
inredd med ett kök där det fanns »en riktig spis«
och ett rum möblerat med »en riktig salsmöbel
af furu i ljusgrön lackering«. Den äldsta dottern,
prinsessan Margaretha, fyllde 11 år och lekstugan
var en födelsedagspresent. Inför reporterns besök
skurade prinsessan och hennes yngre systrar
prinsessorna Märtha och Astrid »lekstugan fin«
och födelsedagsbordet hade de »dukadt med en
stor sockerkaka, omgifven av prästkragar och
med elfva ljus nedstuckna i sin mjuka läckerhet.
Och en stor, stor skål med gräddkarameller···«.
Födelsedagsfesten fotograferades.
I mitten av 1910-talet byggs en ny vitrappad och
ytterst välutrustad lekstuga till de tre prinsessorna
och deras lillebror prins Carl i parken vid Fridhem.
Foto: Erik Löf 2004. Den andra lekstugan vid Fridhem
byggd i mitten av 1910-talet.
Hösten 2007 kontaktades jag av Christine Kainu
i Småland. Christine berättade att hon letat »efter
en gammal och annorlunda lekstuga« och att hon
just köpt en som »stått på en tomt i Kolmården
utan underhåll«. Säljaren hade hört från den tidigare
ägaren att lekstugan kom från »Fridhem där tre
prinsessor hade ägt den. - Allt stämmer så väl så
det måste väl ändå vara så« skrev Christine. Jo visst
var det så. Det kunde vi båda två konstatera sedan
vi jämfört hennes nya lekstuga med de fotografier
jag har av den första lekstugan på Fridhem. Det
stämde också med det som en äldre dam berättat
för mig på 1990-talet. Hon hade arbetat på Fridhem
och där hört att den första lekstugan överlämnats
till en familj i Kolmården.
Foto: Christine Kainu 2008.
Våren 2008 började Christine att varsamt renovera
sin nya rara prinsesslekstuga.
Lekstugearkivet nr 52.
Greta - som är född 1923 - berättar i ett brev
att hon var ungefär 12 år gammal när hennes
far byggde en lekstuga på ett berg i Bohuslän
»bakom huset vid havet där mitt barndomshem
låg«. Lekstugan stod på en bergavsats och dit
gick en trappa. Virket kostade sju kronor.
»Vad jag särskilt minns är bröllopen vi hade.
Den vita spetsgardinen, som jag fick av mamma,
kom väl till pass. Jag var alltid bruden och mina
kamrater var tärnor. Brudgummarna varierade,
men jag tror nog att jag gifte mig sju eller
åtta gånger på några år···«.
»Allt är sig likt där, bara stugan är borta«
skriver Greta som fortfarande ofta besöker
berget där lekstugan en gång låg. »Ovanför,
där jag hade min lekstuga, ligger nu ett fint
ålderdomshem som heter Bankeberget. Där
kan dom gamla se hela, hela, den fina utsikten
ut mot havet«.
Ur brev från Greta
Foto: Eva Löf 1994.
Det här är min lekstuga som jag fick i gåva
av mina föräldrar när jag var liten. Lekstugan
byggdes under slutet av 1870-talet till en
flicka i en välbärgad familj och låg då i en
trädgård intill ett större sommarhus i
Stockholms skärgård.
Barnens ingång finns på lekstugans framsida
och de vuxna kan använda lönndörren på
gaveln - men de måste huka sig ner djupt
för att komma in.
Det är en enrumslekstuga tidigare utrustad
med en liten kokspis av järn och ett tak av
skiffer med en skorsten. Lekstugans baksida
har fyra s.k. blindfönster. De är utformade
på samma sätt som de två fönstren upptill
och nedtill invid barnens dubbeldörr på
framsidan.
Längre fram i tiden användes lekstugan som
redskapsbod och ibland under sommarmåna-
derna som ett gästrum för en eller två
vuxna personer.
Tillbaka